Helgen vecka 24

Fredagen innehöll fest på jobbet och kalla öl i kalla skogen vid kalla universitetet. Det var hundra människor att småhälsa på, och ungefär tvåhundra till som jag inte hade en aning om om jag förväntades hälsa på eller inte. Rörigt det där när man får så pass mycket ögonkontakt att det är dags att hälsa, men man kanske inte alls känner igen varandra. Lyckades hälsa riktigt fryntligt på en person som jag uppenbarligen aldrig träffas. Men det slutade väl.
Neil Young var fantastisk. Helt otrolig playlist och riktigt bra ljud, om än lite lågt. Efteråt funderade vi på att misslyckas med att gå ut, men vi tog hela gänget hem till mig istället. Det blev som vanligt sent och smutsigt.

På lördagen var det bara att bita ihop allt du hade och masa häcken tillbaks till universitetet. Är rätt nöjd med min insats som bestod i att vara i regnet, vara på bra humör och dricka öl mellan 17 och 00.30. En liten stund satt jag på värdshuset som låg bredvid. Där hittade jag tre nittiotalister att prata med. Det kändes helt absurt när de berättade att de tagit studenten på torsdagen innan. Det är nog första gången jag kommunicerat med nittiotalister som jag inte är släkt med.
Nick Cave var galen och bra. Kanske inte helt brilliant, men helt klart bra. Jag fick höra min önskelåt och köpa en snygg tröja med vapen på. Jag är nöjd.

På söndagen var det bara att ge sig ut i regnet igen. I blöta, kalla, jävliga kläder i ett blött, kallt och överjävligt Stockholm, lyckades jag ta mig ända till Wasastan för en fika. Kände att jag förtjänade ett mindre nobelpris för min insats, men som vanligt var det ingen som erbjöd ett. Ni får fasen vara lite bättre förberedda nästa gång, folk.

Igår kväll kändes det äntligen som att normaltemperaturen var tillbaks i kroppen. Dödsvarm bakpotatis och skagenröra med aubergine istället för räkor, gjorde susen.

Sådär ja. Mer fullständig redogörelse än så blir det inte utan att avslöja alltför mycket, som sköra internetöron inte klarar av.