skip to main |
skip to sidebar
Dagens fakta: Om du har något vettigt, intressant och lite tidspressat att göra så känns din arbetsdag mycket kortare.
Känslomässiga tider på de olika arbetsplatserna det senaste 1½ året
Kommunkontoret: Absolut ingenting att göra men blev väldigt hyllad för min effektivitet = arbetsdagarna var ungefär 20 timmar långa.
Fräcka Kontoret: Första tiden var jag inte helt säker på vad jag skulle göra, resten av tiden insåg jag att det jag skulle göra var 90% astrist men ganska stressigt = arbetsdagarna var någonstans mellan 2 och 16 timmar.
DBJ: I början, när vi jobbade med det roliga projektet (som sedan blev nedlagt), var det jättekul och givande. Resten av tiden på DBJ varierade det mellan extremt trist eller göra absolut ingenting = dagarna snittade väl nånstans på 13 timmar.
Stora Kontoret: Har inte riktigt kommit in i allting, men än så länge lär jag mig grejer varje dag och gillar de jag jobbar med = arbetsdagarna känns som 4 timmar.
Google är Gud, Jesus, Lucifer och de katolska prästerna i min värld. I den bransch som jag mer eller mindre frivilligt har hamnat att jobba i, så lyssnar vi på varje ord Google säger som vore vi lärjungar. Jag spenderar större delen av min arbetstid på något utav Googles verktyg, eller med tankar som 'undra vad Google tycker om det'. Kanske går det att jämföra med att vara intresserad/nykär och du hela tiden tänker 'Undra vad Xx skulle tycka om det här eller det här. Kanske tycker Xx bättre om det här...' etc.
Så det här ovan är alltså en bild på min ena (lilla) skärm, tagen med min nya fräcka mobil som jag fått från SK. Min mobil och min laptop är nu de absolut fräckaste på kontoret och resten av personalen är mycket avundsjuka. I like it.
Några saker som gör att jag än så länge avgudar mina nya kollegor (nej, jag är inte galen, jag förstår att jag kommer hitta irritationsmomenten, men for now, OK?):
- De kan konsten att småprata vid kaffemaskinen/skrivaren/i hissen/på lunchen.
- De verkar använda toalettborstar alternativt aldrig göra nummer 2, plus att de inte tar med litteratur in i fulrummet.
- Alla frågar varandra lite löst om man har matlåda eller om/var man ska äta lunch.
- Folk säger 'Godmorgon' och 'Hejdå'
No shit att jag är lite utsvulten på civiliserade arbetskamrater....
Jag har gjort en playlist som ska spelar upp på Stora Kontoret. Oftast är det en person som sköter musiken och så får alla andra msn:a spotify-URLs till ansvariga. Nu ska jag dock få hela min lista med tema 'Odrägliga (svenska) killar med band' spelad från början till slut. Ni får gärna använda er av den också om ni vill. Den är rätt uppenbar och väldigt hit-inriktad, men orka vara prettoröven och spela märkliga b-sidor på ett kontor.
Odrägliga (svenska) killar med band
En vecka avklarad på nya jobbet. En mycket trevlig och intressant vecka. Än så länge är det både socialt och intellektuellt stimulerande, vilket är ett stort steg upp från DBJ. Här behöver jag inte säga till min egen chef att dra upp byxorna, sluta äta sin egen hud eller inte steka kött i det pyttelilla företagsköket utan fläkt. Här verkar alla, än så länge, vara väluppfostrade, väldoftande och bokstavskombinations-fria.
När det gäller själva uppgifterna så får jag ägna mig mer åt on-site och analys-delen, vilket är roligare än att hetsa runt på internet som en skållad grävling.
Lite torr information till folket.
Nu har jag alltså bytt jobb 4 gånger på lite drygt ett år och nu får det vara nog. Här på Stora Kontoret har de något de kallar för 'Guldklocka' som är ett ganska fett presentkort på en restaurang. Det får du efter du har jobbat här i tre år, för 'lång och trogen tjänst' och visst, det är väl så det fungerar i IT-svängen. Senaste året har det dock gått lite väl fort även för min smak.
Planen nu är världskvinnovälde genom totalt ägande av internet.
Första veckan på Stora Kontoret. Jag är helt slut i huvudet. Man tvingas typ tänka och sånt, asjobbigt ju. Vid klockan kvart i fem varje kväll den här veckan är det som att hjärnan lagt av och och säckat ihop. Kroppen är pigg och okej, så den klarar tack och lov att promenera hem hjärnskrotet genom Södermalmsallén. Har nämligen upptäckt att just Södermalmsallén är den perfekta promenaden mellan SK och Hemmet. Det är jag, några chiuauatanter och ett gäng dagisbarn med tillhörande stressad förälder som håller till där. I stort sett inga joggare, inga barnvagnar, inga störande moment. Strålande promenadsträcka på ganska exakt 1.15 km.
Det enda som egentligen stört än så länge är att Lidl ligger på vägen till/från SK. Jag, likt alla andra vettigt funtade människor, avskyr ju såklart den här affären. Men när kroppen skriker efter fett/socker/dåliga grejer och hjärnan lagt av, så är det lätt att råka slinka in. Detta har resulterat i en frys full av dålig, tysk mikropizza och ett nyväckt (o)intresse för polska kroppstrumpor till spezialpriz.
I helgen bakade jag för övrigt för typ andra gången i mitt liv. Det var inte alls särskilt skoj och blev väl sådär lagom bra. Jag tänker dessutom ta åt mig hela äran för kakan även om den sotra delen var Shake'n Bake. Det är ingen barnlek att hälla smet i form, ha i ugn, upptäcka att form är för liten, hälla över dödshet smet till annan form, försöka rädda rykande rester från botten av gasugnen och bränna hela händerna. Det såg seriöst ut som att någon sprutbajsat i hela mitt kök när jag till slut hade en acceptabel chokladkaka. Uppepå blev det sedan morotskaketoppis (fast gjort av tofulineost) med pepparmint (polkagrisar).
Beskåda mästerverket! Hylla mig!
Imorrn är sista dagen på DBJ. Sen är det fyra dagar ledigt innan jag börjar på Stora Kontoret.
Har du några förslag på vad jag kan ställa till med för att riktigt visa FU-tecknet till min chef, under min sista dag, trots att han inte ens kommer vara där?
Ok, kids and crusts, nu är det dags att berätta lite grejer. I onsdags sa jag upp mig på DBJ, och i torsdags skrev jag på kontraktet för mitt nya jobb. Det blev för rörigt på det här stället och jag känner att det vore intressant att för en gångs skull jobba på ett lite mer uppstyrt och framförallt större ställe. Jag börjar i alla fall på Stora Kontoret den 8 mars och ser fram emot det väldigt mycket, i alla fall så pass mycket som man kan se fram emot att jobba öht.
För att fira allt det nya så var jag och en vän i Paris i helgen. Vi var där och besökte en vän till mig som egentligen är från USA men som numer bor i fantastiska, underbara, vackra, trevliga Paris. Det hade verkligen inte kunnat vara bättre. Temperaturen på runt tio grader kändes nästintill tropisk och både kropp och själ mådde fantastiskt bra av att få sitta på uteservering och dricka vin i solen. Vi var ute och svirade både fredag och lördag kväll. Vi åkte två olika karuseller. Jag köpte två finfina klänningar, åt croissant, drack Starbucks-kaffe (var tvungen att testa), såg tornet och bågen och den där stora skrytgatan. Det var helt igenom underbart.
Som present till min vän, och som tack för att vi fick bo hos henne, hade jag köpt en wrestlingmask. Det kändes som den perfekta presenten helt enkelt. Jag var såklart tvungen att prova den själv, så här är för första gången i bloggen en bild där man nästan ser hur jag ser ut. Behold!
