
mr Åberg vs. mr Kleerup
(En annan grupp som man skrattade mycket åt var ju annars 'köttglasögon'!)



Den här skivan håller fortfarande. Det spelar ingen roll hur många hundra gånger jag har lyssnat på den, den slår mig i magen med full kraft varje gång.
Update: Att träna full av surhet och ångest är ju strålande! Jag lyfte, böjde, sprang och situppade som aldrig förr, nästan iaf.

Det är då morgonen blir magisk. Samtidigt som morgonsolen spricker fram mellan de nästintill löjligt gula träden så börjar Blümchen viska:
Fan fan fan fan.... jag har tagit med mig alla grejer för att träna, men glömde såklart handduken hemma. Frågan är om jag ska strunta i detta faktum och ändå gå och träna och torka med mig papperhanddukar. Eller i och för sig... jag kan ju duscha hemma efteråt, det kanske är vettigare.