Vaknade massa gånger under natten, men på det där perfekta sättet så att man bara uppfattar sömnen om oändligt lång. Kände mig för första gången på länge, helt utvilad.
Går i normalt tempo mot stationen, sminkad och klar, påklädd och lugn. Hinner läsa lite i min bok och lyssna på Dear Catastrophe Waitress i hörlurarna. Världens största, bästa och tätaste hörlurar.
Får en mycket bra start från perrongen och ned på vägen. Tar kurvorna på ett nästan osannolikt snyggt sätt. Fortsätter gå som ett proffs och kommer på att jag än en gång skaffat min favoritskiva till poden. Det är då morgonen blir magisk. Samtidigt som morgonsolen spricker fram mellan de nästintill löjligt gula träden så börjar Blümchen viska:
Du bist die Insel
im Meer der Sehnsucht
Du bist die Sonne
in der Nacht
Du bist im Regen
der Regenbogen
Ich hab' so oft an Dich gedacht
Har dessutom vettiga saker att göra hela dagen. Jobbintervju klockan halv fem, och träning efter det. Inget tristessbloggande idag alltså.
Küss!
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar