torsdag 11 juni 2009

There she goes, my beautiful world

På lördag ska jag tack vare gratisbiljett (tjoho to the motherfucking hey!!) se Nick Cave.
Har därför ägnat de tre sista dagarna åt att lyssna på karln. Även lite Pixies har slunkit med också, men det är Nick som regerar.




Såklart ska det blir sjysst att se Neil Young igen också. Han är och förblir en gud i min bok, men eftersom det var mindre än ett år sen jag såg gubben senast så känns det inte lika efterlängtat.

4 kommentarer:

Kareem Abdul Jabbar sa...

Dagens filmtips: http://www.svd.se/kulturnoje/film/filmtrailers/artikel_3041365.svd

'röss sa...

Hmmm, har aldrig förstått tjusningen med Neil Young. I min bok är han är mer snubben som kommer för att koppla in diskmaskinen.

in cell sa...

hur kommer diskmaskinen in i bilden?

det kanske är en mognadsfråga, Rosse...

El Röss sa...

Diskmaskin: han var en gud i din bok. Men en hantverkare i min, typ en all-service-hantverkare (hence the diskmaskin)

Mognad: Med tanke på hur gammal karln är tror jag inte han kommer att mogna så mycket mer ;)