Stora Kontoret, allén och kakan

Första veckan på Stora Kontoret. Jag är helt slut i huvudet. Man tvingas typ tänka och sånt, asjobbigt ju. Vid klockan kvart i fem varje kväll den här veckan är det som att hjärnan lagt av och och säckat ihop. Kroppen är pigg och okej, så den klarar tack och lov att promenera hem hjärnskrotet genom Södermalmsallén. Har nämligen upptäckt att just Södermalmsallén är den perfekta promenaden mellan SK och Hemmet. Det är jag, några chiuauatanter och ett gäng dagisbarn med tillhörande stressad förälder som håller till där. I stort sett inga joggare, inga barnvagnar, inga störande moment. Strålande promenadsträcka på ganska exakt 1.15 km.
Det enda som egentligen stört än så länge är att Lidl ligger på vägen till/från SK. Jag, likt alla andra vettigt funtade människor, avskyr ju såklart den här affären. Men när kroppen skriker efter fett/socker/dåliga grejer och hjärnan lagt av, så är det lätt att råka slinka in. Detta har resulterat i en frys full av dålig, tysk mikropizza och ett nyväckt (o)intresse för polska kroppstrumpor till spezialpriz.

I helgen bakade jag för övrigt för typ andra gången i mitt liv. Det var inte alls särskilt skoj och blev väl sådär lagom bra. Jag tänker dessutom ta åt mig hela äran för kakan även om den sotra delen var Shake'n Bake. Det är ingen barnlek att hälla smet i form, ha i ugn, upptäcka att form är för liten, hälla över dödshet smet till annan form, försöka rädda rykande rester från botten av gasugnen och bränna hela händerna. Det såg seriöst ut som att någon sprutbajsat i hela mitt kök när jag till slut hade en acceptabel chokladkaka. Uppepå blev det sedan morotskaketoppis (fast gjort av tofulineost) med pepparmint (polkagrisar).
Beskåda mästerverket! Hylla mig!