Känslotid

Dagens fakta: Om du har något vettigt, intressant och lite tidspressat att göra så känns din arbetsdag mycket kortare.

Känslomässiga tider på de olika arbetsplatserna det senaste 1½ året

Kommunkontoret: Absolut ingenting att göra men blev väldigt hyllad för min effektivitet = arbetsdagarna var ungefär 20 timmar långa.

Fräcka Kontoret: Första tiden var jag inte helt säker på vad jag skulle göra, resten av tiden insåg jag att det jag skulle göra var 90% astrist men ganska stressigt = arbetsdagarna var någonstans mellan 2 och 16 timmar.

DBJ: I början, när vi jobbade med det roliga projektet (som sedan blev nedlagt), var det jättekul och givande. Resten av tiden på DBJ varierade det mellan extremt trist eller göra absolut ingenting = dagarna snittade väl nånstans på 13 timmar.

Stora Kontoret: Har inte riktigt kommit in i allting, men än så länge lär jag mig grejer varje dag och gillar de jag jobbar med = arbetsdagarna känns som 4 timmar.

Förslag på djävulskap efterfrågas

Imorrn är sista dagen på DBJ. Sen är det fyra dagar ledigt innan jag börjar på Stora Kontoret.

Har du några förslag på vad jag kan ställa till med för att riktigt visa FU-tecknet till min chef, under min sista dag, trots att han inte ens kommer vara där?

Att sälja sig själv

Jag har varit runt på en hel del företag under åren. Dels har jag bytt jobb ganska ofta och del jobbade jag under en period som konsultsäljare så jag var på arbetsintervju-liknande möten ungefär 5 gånger i veckan. Det här har gjort att jag har fått ganska bra kläm på det där med arbetsintervjuer/första-möten. Jag vet hur man skakar hand, hur man ler vid rätt tillfällen, hur man ser både smart och sympatisk ut på samma gång.

Men det är fortfarande svårt med 'det personliga brevet'. Hur jag än vrider och vänder på det så låter det bara stolpigt/smörig/skrytigt/osäkert/töntigt. Det låter som en tredjeklassare som beskriver sin kanins bästa/sämsta egenskaper. Kanske borde jag träna med dejting på nätet och skaffa typ tio profiler där jag utför A/B-tester på vilken beskrivning som konverterar bäst. Jag har inte direkt haft några problem, när jag väl skickat iväg brevet/mailet, man det är ju helvetets alla våndor innan jag väl kommer till den punkten.

Egentligen borde jag kanske bara skriva allting så fort som möjligt och klicka på Send innan jag hinner tänka överhuvudtaget.

Nästan måndag

Okej okej, jag återkom inte på måndagen som utlovat, men tisdag är nästan måndag. Right?

Nu sitter jag på Hemliga Kontoret. Där har jag ett Hemligt Uppdrag som inte ens min chef vet vad det går ut på. Till att börja med fick jag skriva på massa sekretessavtal för att öht få reda på vad det skulle handla om. Det här gjorde ju såklart att jag blev väldigt förväntansfull inför vad jag skulle få reda på för snask. Men det var ju helt i onödan. Det är inget snaskigt alls, utan bara en person/ett företag som har lite för mycket pengar och lite för mycket paranoia. Inget snask, inget snusk.

Ett väldigt oväntat dilemma (om nu det är rätt benämning) den här månaden so far, är att det verkar vara helt omöjligt att göra av med pengar. Förra veckan spenderade jag 160 kr sammanlagt. I helgen 300 kr och hittills den här veckan har jag gjort av med 79 kr. Inte så spännande kanske, men det brukar ju vara så lätt att bara bränna dollares så fort de kommer in på kontot. Men alla kläder i butikerna är fula som stryk och jag har godare mat hemma än vad någon restaurang kan erbjuda. I helgen vad jag inte ute heller, vilket i alla fall brukar kunna äta lite i plånkan. Nej nej, jag var duktig och var på hemmafest och hemmafilm.

Hörni, förresten, jag vill fortfarande ha en female version av ordet bromance! hjälp!

Förändringens vindar all over again

Som så många andra tänkte jag att det var väldigt skönt att bli av med skitåret 2009. Det var för rörigt, för många inblandade, för många jobb-byten, för många att såra och trösta och underhålla så de inte började gråta.
Tyvärr verkar inte 2010 börja så mycket bättre. Några dagar innan jul fick jag reda på att DBJ mår rätt risigt som företag, att de jag gått dit för att jobba med, skulle sluta och att det projektet jag ville jobba med, skulle läggas ned. I mellandagarna brakade allt möjligt löst i familjen och dramat var ett faktum. Det här var händelser som såklart smittat av sig på första delen av 2010. Det mesta dramat verkar vara löst, men jobbsituationen är fortfarande konstig. Just nu sitter jag ute på uppdrag på ett annat kontor (där de har husa!) och konsultar.

I brist på tydliga instruktioner än så länge, så sitter jag dock och kollar upp folk som jävlats med hovet det senaste året. Vet inte riktigt hur jag hamnade på det här spåret, men det var nåt med fula mingelbilder och associerade artiklar. ijallahfall..... så hittade jag den här tjommen Michael Storåkers som uppenbarligen tänkte bo i den villa som även prinsessan Madeläään tänkt att bo i. Uppenbarligen har det varit en långt gången dispyt med advokater och allt möjligt. För typ en månad sen började det dessutom brinna där. Det var iofs ingen anlagd brand, utan de hittade brandorsaken men ändå... Nu är det inte så att jag har något som helst intresse av hovet eller vad de håller på med, men det är ju alltid skoj när folk vill bråka med dem.

Förresten, ja, jag tänkte börja blogga lite mer på riktigt igen. Det är dags nu, ni behöver mig.

Check, uncheck

När man håller på med bland annat facebook så mycket som jag gör så hinner det dyka upp en hel del märkliga security check-rutor.
Jag presenterar två utav de märkligare från idag:

Jag är inte helt säker, men jag tror att det är
ett tecken på att du är ordentligt känd,
när ditt namn dyker upp i SC:s.

Lite taskigt, och inte särskilt PK alls.

Men den bästa kommer såklart från facebookfail:

Bajs och robotar

På DBJ är det uppenbarligen också okej att ta med tidningar in på toaletten. Trots att jag rage:ade om detta för några veckor sedan, upphör inte beteendet. Det verkar vara helt socialt accepterat att först läsa en tidning på toaletten och sen ta med den till lunchbordet. Trots att folk nu för tiden gnuggar händerna med alkogel tre gånger i timmen, så verkar ingen reagera på att bajstidningar flödar fritt mellan stället där maten åker och där den åker in.

....i alla fall så låg den en Illustrerad Vetenskap på faciliteten alldeles nyss. I tidningen fanns ett reportage om att robotar numera söker andra jobb än de traditionella robotyrkena (typ fabrik och spexig grej). Ett av 'jobben' som numera kan utföras av fräcka robotar är spionage. Det finns alltså ett större antal spionrobotar där ute. Hur tufft som helst! Spionrobot är ju till och med tuffare är Rymdcowboy, och det är väldigt väldigt tufft.

Leva livet

Förutom min morgonfadäs så börjar livet klarna upp. Jag gör vettiga och viktiga saker på DBJ. Gillar personen jag är ihop med och börjar dessutom planera lite roliga grejer för att överleva hösten. Förhoppningsvis blir det Hamburg och Moby andra helgen i november. Detta förutsatt att jag inte åker till Malmö för att se wrestling. Båda alternativen är väldigt lockande, men wrestlingen kommer det nog fler chanser att se.

Den här mannen kan jag se live hur många gånger som helst, och det känns alltid som den första.

Kvinnan som är med i nedanstående klipp är även kanske den coolaste på länge.

Me, myself and the twirls I do

På ena toaletten på DBJ finns det två helkroppsspeglar. Den ena får inte riktigt benen plats, men nästan, man ser tillräckligt. Detta leder till att jag lätt börjar spontandansa (med min spegelbild) så fort jag kommer in på hemlighuset. Efter att åmat mig i nån halvminut kommer jag dock ofta på mig själv med att vara en komplett idiot och gör det jag ska där inne. Efteråt, när jag står och tvagar mina tassar så börjar lätt dansande igen.

Jag förstår inte riktigt varifrån min hets att dansa med mig själv, kommer ifrån, men jag misstänker att det är ett sätt att få lite löjlighet ur kroppen så att jag kan bete mig som folk väl ute på kontoret.

Till saker hör dock att låset på dörren är lite so so så det är inte helt ovanligt, på det här bygget, att nån råkar låsa lite dåligt, och nästa person råkar rycka upp dörrn lite för hastigt. Jag går nu därför och bidar min tid innan dess att chefen (eller snarare någon utav de seriösare personerna) ska upptäcka min dans och dårföklara mig. Helt rätt iofs, men jag vill gärna försöka hålla fasaden uppe så länge det går.

Skruva på sig på stolen

"Jag passar på att dra iväg till ungdomsmottagningen, tror jag."
Så sa han, han kille ¨~25 som sitter bredvid mig på DBJ.
"Jasså?" sa jag.
"Vi ses sen!" sa han.

ooookej...nu sitter jag här och tänker på allsköns äckliga sjukdomar i de nedre regionerna.
Tack för den.

Grötbögen

Jag misslyckades fatalt med mina morgonrutine i morse då jag till att börja med tog en timmas sovmorgon och sen upptäckte att havregrynen var slut. Det blev handel på helveteskonsum på väg till DBJ och jag spexade även till det med ekologisk lingonsylt.
Egentligen blir det perfekt att ha de här grejerna på jobbet. Nu kan jag både äta frukost och middag här och på så sätt spara in pengarna som går till desperatmat efter jobbet.
Nu jäklar blir det hälsosamt och ekonomiskt!
Eftersom jobbet på är rätt nytt så är jag ju förpassad till att inte få någon lön förrän den 25 september. Senaste jag fick lön innan var den 25 juli. Hej existensminimum!
Spartips mottages tacksamt, såväl på mat, sprit eller hygienfronten.

Ögontjänaren böj!

Chefen var nyss förbi o ba: Hur går det med det och det och det?
Ja ba: skitbra, jag gör det här och det här och det här, har mailat den och den, tänkt på det här och det här.
Chefen ba: grymt! fan var bra och effektiv du är!
Ja ba: ja absolut, jag vill göra det här så snabbt och så väl som möjligt.
Han ba: Sjysst, kör på! Nu drar jag på möte.
Ja ba: *fejsbok*

happy go lucky, my ass...

Trots de bästa av utsikter och intentioner har de senaste 25 timmarna inte alls varit så bra. Så nu blir det gnällblogg. Möte igår, mitt första med mitt helt egna nya projekt på DBJ (Det Bättra Jobbet, funkar?). Jag var väl förberedd men personen i andra ringhörnan var motsträvig och försökte manipulera ut mig med irrelevant tekniskt dravel. Detta fick mig tyvärr ( och oväntat) lite ur balans. Det var ju bara att bita ihop och mala på, men ändå.

Efter det var det middag med några stycken, vilket var jättetrevligt. Men efter maten fick jag en döds-illamående-attack och var tvungen att gå in på toaletten, ta av mig nästan alla kläder (jag höll på att brinna upp) och hänga över toalettstolen i hopp om att kräkas. Kräket uteblev men jag mådde betydligt bättre efter en kvart ungefär.

Väl hemma fick jag ont i magen men fick iaf möjlighet att så smått börja planera framtida resande. New York, San Francisco, LA, San Diego, Tijuana och även hela Sydamerika hägrar. Det blir såklart i olika omgångar, men så sakteliga ska de betas av.

Natten bestod i mardrömmar om ett tredje bröst, bortglömd karl och läskiga bilresor där jag somnar vid ratten hela tiden. Det är fjärde natten i rad med mardrömmar and I do not like it.

På morgonen så inser jag, halvvägs till jobbet att jag glömt datorn hemma. Hallefuckinglujah var härligt det var att vända, trängas tillbaka, ta mig upp för de nio trappor (utan hiss) som leder upp till mitt casa, ner igen, trängas, svettas, vänta på ett trasigt tåg på slussen, trängasbråkasvettas lite till, och sen äntligen komma till jobbet nästan en timma senare än vanligt.

Väl framme fick jag dock sjukt många händiga poäng för att jag tagit med mig 5-56 och fixade de gnisslande dörrarna.

Såhär hade jag sett ut om någon hade smygfotat mig i morse.