Pumpk inn

igår åt jag så många salta pumpafrön att min mun blev helt förstörd.
idag har jag en kattliknande tunga och köttiga läppar. fräscht.
Idag har jag ätit pecannötter och valnötter, vilket har resulterat i följande facebook-epos:

Korsfest

Vad är det med ledigheter nu för tiden egentligen? Man(jag) är ute varenda kväll och har det hur kul som helst, är lagom på lyset, dricker bjudbubbel och har intelligenta, intressanta människor att umgås med. Inte mycket att klaga på där, men det sliter ju hyfsat mycket på kroppen. På dagarna har jag legat under filten på solstolen och tyckt (omotiverat) synd om mig själv, tills nästa person ringt och tagit med mig på galej. Ack, du grymma värld!

Som ni förstår så har de alltså varit en toppenbra men rätt slitig påsk. Jag har varit på hemmafest, cosmonova, botaniska, vasamuséet, joggingrunda, kinarestaurang, embargo, pluto, strand klubben, hemmafest, söders hjärta, strand restaurangen och även lite grann i Djursholm. Ingenting kanske är så värst påskigt, men till nästa år så ser till vi till att styra upp Korsfest för att råda bot på okristligheten.

Dessutom har jag börjat titta på den geniala serien The Life & Times of Tim. Rekommenderas å det grövsta.

Funderingar

Varför är man alltid mer förkyld i ena näsborren än den andra? Det är ju inte heller konsekvent vilken näsborre som är mest förkyld, men det är alltid ojämnt. Finns det något trick för att jämna ut problemet?

Helgen? Jag säger 2.8:or Formel 1 och skämsteve.

Stora Kontoret, utsiktsutsikter och framtidsutsikter

Google är Gud, Jesus, Lucifer och de katolska prästerna i min värld. I den bransch som jag mer eller mindre frivilligt har hamnat att jobba i, så lyssnar vi på varje ord Google säger som vore vi lärjungar. Jag spenderar större delen av min arbetstid på något utav Googles verktyg, eller med tankar som 'undra vad Google tycker om det'. Kanske går det att jämföra med att vara intresserad/nykär och du hela tiden tänker 'Undra vad Xx skulle tycka om det här eller det här. Kanske tycker Xx bättre om det här...' etc.
Så det här ovan är alltså en bild på min ena (lilla) skärm, tagen med min nya fräcka mobil som jag fått från SK. Min mobil och min laptop är nu de absolut fräckaste på kontoret och resten av personalen är mycket avundsjuka. I like it.
Några saker som gör att jag än så länge avgudar mina nya kollegor (nej, jag är inte galen, jag förstår att jag kommer hitta irritationsmomenten, men for now, OK?):
- De kan konsten att småprata vid kaffemaskinen/skrivaren/i hissen/på lunchen.
- De verkar använda toalettborstar alternativt aldrig göra nummer 2, plus att de inte tar med litteratur in i fulrummet.
- Alla frågar varandra lite löst om man har matlåda eller om/var man ska äta lunch.
- Folk säger 'Godmorgon' och 'Hejdå'

No shit att jag är lite utsvulten på civiliserade arbetskamrater....

Dröm dröm

Den enda som krävs för att jag ska drömma om någon är att jag tittar på några bilder på, alternativt träffar, denna inom sista timmen innan jag somnar. Detta leder till att jag kan programmera vad jag ska drömma om.
Note to self: sitt inte och tvångsmässigt titta på bilder på gamla klasskamrater du avskyr, på fejsbok innan du ska sova.
Inatt drömde jag om ytterligare en bloggare också, förutom den obehagliga gamla klasskamraten.

Dagens ursäkt.

Jag är sjuk, men på Stora Kontoret ändå.
Tyck synd om mig!

Ni får den här som pausfågel:

Adulthood

Det här med att anses vara vuxen...
Det är såklart underbart att kunna trycka ett rör Ballerina innan middagen, bara för att du känner för det. Men samtidigt är det frustrerande att inte ha möjligheten att bara lägga sig ned och skrika tills någon bär hem en/löser problemet/tillgodoser behovet.
Precis samma sak är det på en arbetsplats. Det är så skönt att bara sitta och småfnula med oviktiga saker i lugn och ro, men samtidigt blir det väldigt understimulerande. När du däremot får något viktigt, med hög budget och mycket risk, att göra så dunkar hjärtat lite för att någon anser att du är ansvarsfull och vuxen nog att klara av det, men även lite för att det är ett sånt väldigt ANSVAR.
Som en blöt filt i kroppstemperatur när du vare sig riktigt fryser eller svettas. Vi får se åt vilket håll det barkar.

Har ni förresten inte sett filmerna Kidulthood och Adulthood så föreslår jag att ni gör det pronto prutt.
Särskilt du a-mann.

Bad, bad blogger

En vecka avklarad på nya jobbet. En mycket trevlig och intressant vecka. Än så länge är det både socialt och intellektuellt stimulerande, vilket är ett stort steg upp från DBJ. Här behöver jag inte säga till min egen chef att dra upp byxorna, sluta äta sin egen hud eller inte steka kött i det pyttelilla företagsköket utan fläkt. Här verkar alla, än så länge, vara väluppfostrade, väldoftande och bokstavskombinations-fria.
När det gäller själva uppgifterna så får jag ägna mig mer åt on-site och analys-delen, vilket är roligare än att hetsa runt på internet som en skållad grävling.
Lite torr information till folket.

Nu har jag alltså bytt jobb 4 gånger på lite drygt ett år och nu får det vara nog. Här på Stora Kontoret har de något de kallar för 'Guldklocka' som är ett ganska fett presentkort på en restaurang. Det får du efter du har jobbat här i tre år, för 'lång och trogen tjänst' och visst, det är väl så det fungerar i IT-svängen. Senaste året har det dock gått lite väl fort även för min smak.

Planen nu är världskvinnovälde genom totalt ägande av internet.

Stora Kontoret, allén och kakan

Första veckan på Stora Kontoret. Jag är helt slut i huvudet. Man tvingas typ tänka och sånt, asjobbigt ju. Vid klockan kvart i fem varje kväll den här veckan är det som att hjärnan lagt av och och säckat ihop. Kroppen är pigg och okej, så den klarar tack och lov att promenera hem hjärnskrotet genom Södermalmsallén. Har nämligen upptäckt att just Södermalmsallén är den perfekta promenaden mellan SK och Hemmet. Det är jag, några chiuauatanter och ett gäng dagisbarn med tillhörande stressad förälder som håller till där. I stort sett inga joggare, inga barnvagnar, inga störande moment. Strålande promenadsträcka på ganska exakt 1.15 km.
Det enda som egentligen stört än så länge är att Lidl ligger på vägen till/från SK. Jag, likt alla andra vettigt funtade människor, avskyr ju såklart den här affären. Men när kroppen skriker efter fett/socker/dåliga grejer och hjärnan lagt av, så är det lätt att råka slinka in. Detta har resulterat i en frys full av dålig, tysk mikropizza och ett nyväckt (o)intresse för polska kroppstrumpor till spezialpriz.

I helgen bakade jag för övrigt för typ andra gången i mitt liv. Det var inte alls särskilt skoj och blev väl sådär lagom bra. Jag tänker dessutom ta åt mig hela äran för kakan även om den sotra delen var Shake'n Bake. Det är ingen barnlek att hälla smet i form, ha i ugn, upptäcka att form är för liten, hälla över dödshet smet till annan form, försöka rädda rykande rester från botten av gasugnen och bränna hela händerna. Det såg seriöst ut som att någon sprutbajsat i hela mitt kök när jag till slut hade en acceptabel chokladkaka. Uppepå blev det sedan morotskaketoppis (fast gjort av tofulineost) med pepparmint (polkagrisar).
Beskåda mästerverket! Hylla mig!

Lång vs. kort

Jag är verkligen inte långsint, eller i alla fall inte till vardags. Om någon har sårat mig ordentligt genom något gravt så är det klart att det fastnar. Men när det gäller vardagliga saker som att ha olika åsikter eller göra något jag inte gillar, så går det över väldigt fort. Kanske lite för fort har jag dock börjat inse. Många gånger verkar det nämligen inte som att den andra parten i 'bråket' hänger med. Jag häller ur mig det jag irriterar mig på, argt som fan, och sen får den skrika, jag skrika tillbaka och sen är det liksom över för min del. Vi har båda fått säga vad vi vill och då torde väl saken vara ur världen? När jag igår hamnade i något slags gräl med syrran så sa jag något i stil med "jo, jag förstod att vi inte skulle tycka likadant om det här men jag ville bara berätta/visa." Då blev hon fly förbannad och stormade ut ur lägenheten. Jag smällde igen dörren och var sedan färdig med hela grejen. När jag några minuter senare får ett sms där det står något i stil med "det är konstigt att du får säga dina åsikter men inte jag blablabla allt är inte svart eller vitt blablabla", så hade jag redan glömt bort att vi bråkat, men hon gick uppenbarligen fortfarande och var sur över det hela.

I och för sig tror jag att det är sundare för själen att kunna släppa saker snabbt, men det verkar ofta som att det stör den andra att jag går vidare så fort. Tror kanske att den andra parten uppfattar det som att jag antingen: 1. inte bryr mig 2. bara hasplade ur mig något otrevligt för sakens skull 3. är en psykopat.

Långsinta människor stör mig dock så sjukt mycket. Antingen tar du väl tag i det du stör dig på, eller så struntar du i det och inser att det inte var så viktigt. Move along people!

Barn är äckliga.

Att sälja sig själv

Jag har varit runt på en hel del företag under åren. Dels har jag bytt jobb ganska ofta och del jobbade jag under en period som konsultsäljare så jag var på arbetsintervju-liknande möten ungefär 5 gånger i veckan. Det här har gjort att jag har fått ganska bra kläm på det där med arbetsintervjuer/första-möten. Jag vet hur man skakar hand, hur man ler vid rätt tillfällen, hur man ser både smart och sympatisk ut på samma gång.

Men det är fortfarande svårt med 'det personliga brevet'. Hur jag än vrider och vänder på det så låter det bara stolpigt/smörig/skrytigt/osäkert/töntigt. Det låter som en tredjeklassare som beskriver sin kanins bästa/sämsta egenskaper. Kanske borde jag träna med dejting på nätet och skaffa typ tio profiler där jag utför A/B-tester på vilken beskrivning som konverterar bäst. Jag har inte direkt haft några problem, när jag väl skickat iväg brevet/mailet, man det är ju helvetets alla våndor innan jag väl kommer till den punkten.

Egentligen borde jag kanske bara skriva allting så fort som möjligt och klicka på Send innan jag hinner tänka överhuvudtaget.

Trust me, I have a blog.

Utan att nån ska känna sig utlämnad eller omnämnd så måste jag bara få skriva av mig lite om allt som uppdagats den här vintern. Jag har fått reda på så många saker flera olika människor har gjort, som jag aldrig någonsin skulle tro om dem. Om det blir luddigt så är det meningen.
Det handlar mestadels om olika förhållanden. Jag har hört så många skräckversioner nu (sen i oktober ungefär) på olika fruktansvärt förljugna scenarion där folk påstår sig ha varit/gjort på ett sätt, men egentligen varit/gjort totala motsatsen.
Det är inte på något sätt så att jag är felfri heller, jag har haft mina absoluta ögonblick av total crazy bitch, men jag har aldrig ljugit särskilt mycket. De saker jag fått reda på de senaste månaderna överträffar många av de konstigaste såpa-avsnitten jag någonsin sett. En av dem är bland annat att en tjej var tillsammans med en kille i två år, sen visade det sig att killen hade varit tillsammans med en till tjej under hela det första året. Varför hon sen fortsatte vara tillsammans med honom övergår mitt förstånd. Men det kanske är min IQ som brister.
Varför ljuger folk så sjukt mycket?! Det måste vara svårt att komma ihåg allt man har sagt, samt helt omöjligt att tro på något den andra säger, eftersom man vet hur lätt det är att ljuga.

Att människor har svårt att vara ensamma är väl inget nytt, men är alla så desperata att de hellre ljuger ihop hela sin tillvaro, bara för att 'ha någon'? Det här gäller alltså flera stycken historier/förhållanden där det uppdagats senaste månaderna.

Därmed till rubriken... Det kanske inte är så att alla är superärliga i sina bloggar, men förutsatt att den inte har ett totalt (oftast uttalat) fiktivt innehåll, så är den ju ändå en plats för viss ventilation. Det kanske inte alltid är så djupt, men det är snarare undanhållande av fakta (för att det inte ska bli för personligt/avslöjande) istället för tillägg av felaktig information. Så till syvende och sist så borde det rimligtvis gå att lita lite mer på en person som tvättar sin byk på det offentliga internetetetet.

tja...det var väl bara det.
Trevlig helg på er prinsar och och prinsessor.

Test

Idag äter jag bara bananer och dricker proviva. Ska se hur bra man egentligen klarar sig på det. Än så länge har jag inte varit det minsta hungrig.

Anledning: Jag är trött på att vara en datatjockis och tycker att det är trist att röra på mig. Dessutom är jag lite snål.

Nästan måndag

Okej okej, jag återkom inte på måndagen som utlovat, men tisdag är nästan måndag. Right?

Nu sitter jag på Hemliga Kontoret. Där har jag ett Hemligt Uppdrag som inte ens min chef vet vad det går ut på. Till att börja med fick jag skriva på massa sekretessavtal för att öht få reda på vad det skulle handla om. Det här gjorde ju såklart att jag blev väldigt förväntansfull inför vad jag skulle få reda på för snask. Men det var ju helt i onödan. Det är inget snaskigt alls, utan bara en person/ett företag som har lite för mycket pengar och lite för mycket paranoia. Inget snask, inget snusk.

Ett väldigt oväntat dilemma (om nu det är rätt benämning) den här månaden so far, är att det verkar vara helt omöjligt att göra av med pengar. Förra veckan spenderade jag 160 kr sammanlagt. I helgen 300 kr och hittills den här veckan har jag gjort av med 79 kr. Inte så spännande kanske, men det brukar ju vara så lätt att bara bränna dollares så fort de kommer in på kontot. Men alla kläder i butikerna är fula som stryk och jag har godare mat hemma än vad någon restaurang kan erbjuda. I helgen vad jag inte ute heller, vilket i alla fall brukar kunna äta lite i plånkan. Nej nej, jag var duktig och var på hemmafest och hemmafilm.

Hörni, förresten, jag vill fortfarande ha en female version av ordet bromance! hjälp!

Förändringens vindar all over again

Som så många andra tänkte jag att det var väldigt skönt att bli av med skitåret 2009. Det var för rörigt, för många inblandade, för många jobb-byten, för många att såra och trösta och underhålla så de inte började gråta.
Tyvärr verkar inte 2010 börja så mycket bättre. Några dagar innan jul fick jag reda på att DBJ mår rätt risigt som företag, att de jag gått dit för att jobba med, skulle sluta och att det projektet jag ville jobba med, skulle läggas ned. I mellandagarna brakade allt möjligt löst i familjen och dramat var ett faktum. Det här var händelser som såklart smittat av sig på första delen av 2010. Det mesta dramat verkar vara löst, men jobbsituationen är fortfarande konstig. Just nu sitter jag ute på uppdrag på ett annat kontor (där de har husa!) och konsultar.

I brist på tydliga instruktioner än så länge, så sitter jag dock och kollar upp folk som jävlats med hovet det senaste året. Vet inte riktigt hur jag hamnade på det här spåret, men det var nåt med fula mingelbilder och associerade artiklar. ijallahfall..... så hittade jag den här tjommen Michael Storåkers som uppenbarligen tänkte bo i den villa som även prinsessan Madeläään tänkt att bo i. Uppenbarligen har det varit en långt gången dispyt med advokater och allt möjligt. För typ en månad sen började det dessutom brinna där. Det var iofs ingen anlagd brand, utan de hittade brandorsaken men ändå... Nu är det inte så att jag har något som helst intresse av hovet eller vad de håller på med, men det är ju alltid skoj när folk vill bråka med dem.

Förresten, ja, jag tänkte börja blogga lite mer på riktigt igen. Det är dags nu, ni behöver mig.

Klappar och raketer

Vilket strålande koncept det är att vara ledig och dessutom få massa saker!
Jag har, för första gången sen studenten, haft ett riktigt jullov. Det var sova till tolv varenda dag, få massa krafs i paket (för första gången på många år fick jag inte en enda tidningsprenumeration på serier dock), åka pulka och gå ut mest hela tiden.
Det var inte de hälsosammaste helgerna i år heller, men det var himla skoj. Beställde onlinepizza mest hela tiden och åt chips däremellan, drack öl där emellan och levde härlig svinliv.

update: ganska märklig kombo som ges som förslag på ovan länkade sida. Nån i Gävle har uppenbarligen köpt något både till sig själv och till tjejen.

jag jag jag jag

Har haft en nervös och obehaglig känsla i magen i nästan en vecka nu. Jag vet inte om det beror på yttre eller inre omständigheter, men det är irriterande att gå och oroa sig för världens/en egen/jobbets/själens undergång, när inget direkt hot finns.
Mer kaffe på det kanske?

Och en sak till: jag har korta, men snygga ben.
Synd att de är just så korta, för man hinner ju knappt lägga märket till dem innan de är slut.
(alltså, jag är inte dvärg, men jag är ingen Julia Roberts heller)

Så trött...

Efter åtta timmars sömn, sammanlagt under hela helgen, beter sig mina ögon nu som ögonen på en nyfödd hundvalp. De simmar till höger, vänster, uppåt och nedåt helt okontrollerat.
Men kul var det. Riktigt kul. Jag gjorde både söder och Uppsala så det stod härliga till. Studenter är ju ett vidrigt folkslag, men vi var tillräcklig många i gänget/bandet för att helt kunna undvika pöbeln och svänga indienäven i luften i enskild trupp.

Dagens soundtrack blir dessa:
Depp
Pepp (ok, så ett år sedan, men ändå)

Ett tag senare...

Så, det har varit lite bloggtorka. Det blir så lätt så när fritid blir jobb och vice versa. Så fort nån börjar betala dig för att skriva random saker lite överallt på internet så hamnar ens egen blogg i skymundan.
Dessutom har det hänt grejer till höger och vänster. Bra och dåliga, uppåt och nedåt.
För två veckor sen flyttade min syster in på vinden i mitt hus, på obestämd tid. Det är slut med hennes kille sedan nio år tillbaka, så kvällarna har bestått av samtal och livet, kärleken, döden, ensamheten, tvåsamheten och allt som hör därtill. När jag väl fått gå och lägga mig har energin varit helt slut.
Förra helgen spenderades dock i Berlin, stan dit jag vill flytta med aldrig lyckas. Det var såklart roligt att vara där trots kyla, vind, lite regn och mycket grå himmel. Jag skulle kunna spendera tiden genom att bara gå från ställe till ställe och äta i den stan. Det finns fantastiska veganställen och ett brett utbud av vegetariska saker på nästan varenda ställe.
Dock avslutades helgen med beslut om att det inte blir några fler resor till och från Halmstad. Sjukt trist men samtidigt nödvändigt.

Jag har börjat peppa orimligt mycket på wrestling också. Tyvärr finns det ingen wrestlingklubb/grupp i Sthlm så jag måste antingen åka till Malmö, Göteborg eller Helsingfors för att kunna börja träna denna ädla sport(?). Det suger ju rätt hårt.

Dessutom har jag färgat håret lite rött också. Vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Det ser mest ut som att jag blöder lite ur fontanellen. Det är ju alltid hett iofs.

Disciplin

Sårskorporna på mina knän har börjat lossna + att jag har varit hemma sjuk i två dagar. Sjuk = gravt uttråkad. Förstår ni hur mycket självdisciplin det krävs för att inte slita bort dem?
Svaret är: supermycket