Det känns ju lite löjligt att idolisera en person som är lika gammal som en själv, men fan vad Natalie Portman är smart, cool, creddig och allt möjligt annat som jag också vill vara.
Pratade med en kompis på msn och råkade skriva en halv recension av Petters musik och hans nya skiva Räddare i nöden. Jag har ju såklart inte lyssnat på skivan och knappt på något han gjort tidigare heller, förutom det som gått på radion och därmed inte gått att undvika. Yeah yeah, nu kör vi:
min vän:min bild är att han har grymt med motvind i sthlm men blir som en stjärna i mindre städer
Jag:Rörigt...han är väl lite helig i vissa kretsar den där tjommen. Jag tycker mest han känns överspelad och kombinerar någon slags biktverksamhet med 'jag är tuffast i skogen'-grej. tycker inte att det funkar alls. ja det blir väl så när man tycker att Kocksgatan är den fetaste skiten och fortsätter skriva om söder trots att man bor ute i skogen i Åre. Ha småbarn och kratta löv kommer liksom aldrig vara hiphop. Kan tänka mig att det kanske är bättre live..men jag tycker många gånger han känns med spoken word än hiphop...det är alltid nån annan som räddar med refräng för att det öht ska kännas som en låt.
Sådär ja, nu kan ni ju få hata om ni vill, ifall det fortfarande finns nån som orkar bry sig om Petter öht.
Jag har gjort en playlist som ska spelar upp på Stora Kontoret. Oftast är det en person som sköter musiken och så får alla andra msn:a spotify-URLs till ansvariga. Nu ska jag dock få hela min lista med tema 'Odrägliga (svenska) killar med band' spelad från början till slut. Ni får gärna använda er av den också om ni vill. Den är rätt uppenbar och väldigt hit-inriktad, men orka vara prettoröven och spela märkliga b-sidor på ett kontor. Odrägliga (svenska) killar med band
Igår var det Talib Kweli på Göta Källare. Stället är tidigare känt som Gonorré-källaren så jag har av förklarliga skäl aldrig varit där förut. De har ju däremot försökt putsa upp sitt rykte de senaste åren och de har väl gjort ett okej jobb. Det är fortfarande inget ställe jag skulle gå till så värst frivilligt, men kommer Talib Kweli dit, så kommer jag. Det såg ut ungefär som något som försökte vara både New York på åttiotalet och en Finlandsbåt på samma gång. En sådär lyckad kombo. På tok för lite sittplatser för min smak. Detta föranledde att man fick stå upp i fyra timmar och det klarade inte min utarmade datakropp. Mina fötter ville gråta och när Kweli sa nåt i stil med "all ya people over 25 let me hear you scream! Your knees are hurting right now, yeah?" så var det lite förnedrande nära sanningen. Konserten var asgrym såklart. Det finns inte många fel med den där mannen. Otroligt smart, vältalig, musikalisk, snygg som få, dansar grymt, bra åsikter och dessutom verkar karln vara ödmjuk som fan. Du kan ju få komplex för mindre. Näääk, som var 'förband' (heter det det inom hiphop?), var sjukt trist och pinsam däremot. Med risk för att få ännu fler tantpoäng så måste jag ändå säga att jag saknar det gamla gardet med MBMA och hela Looptroop.
...så idag kör vi bara ett citat från Talib Kwelis fantastiska låt Eat to Live:
And don't be a poisoned animal eater either It's harder than it sound, cause nowadays, put that swine in everything The white sugar so addictive it's pure 'caine They got, pork in the toothpaste, soda in the Sunny D Jello brand gelatin is laced with the lecatin In Africa they starvin, over here the food hurt you Cows goin mad and the chickens crunk with bird flu
Han spelar på göta källare nästa vecka förresten. Jag rekommenderar det å det varmaste. Dessutom kommer ju jag vara där, och det är ju alltid något av en fest.
Jag var på boxning i onsdags, som åskådare på en landskamp mellan Sverige och England. Fy tusan vad kul det var!! Nu vill jag gå på fighting hela hela hela tiden. Ni får njuta at den här låten (med den ganska ostiga videon) över helgen, så lovar jag att återkomma på måndag.
OK, nu gör jag det. Bara av ren princip. Jag är väldigt skeptisk dock. Men man ska väl ha gjort det antar jag. Nu lyssnar jag på Kents nya skiva. Första spåret får mig att kräkas lite i munnen. Men jag fortsätter för mänsklighetens bästa.
Efter åtta timmars sömn, sammanlagt under hela helgen, beter sig mina ögon nu som ögonen på en nyfödd hundvalp. De simmar till höger, vänster, uppåt och nedåt helt okontrollerat. Men kul var det. Riktigt kul. Jag gjorde både söder och Uppsala så det stod härliga till. Studenter är ju ett vidrigt folkslag, men vi var tillräcklig många i gänget/bandet för att helt kunna undvika pöbeln och svänga indienäven i luften i enskild trupp.
Dagens soundtrack blir dessa: Depp Pepp (ok, så ett år sedan, men ändå)
Förutom min morgonfadäs så börjar livet klarna upp. Jag gör vettiga och viktiga saker på DBJ. Gillar personen jag är ihop med och börjar dessutom planera lite roliga grejer för att överleva hösten. Förhoppningsvis blir det Hamburg och Moby andra helgen i november. Detta förutsatt att jag inte åker till Malmö för att se wrestling. Båda alternativen är väldigt lockande, men wrestlingen kommer det nog fler chanser att se.
Den här mannen kan jag se live hur många gånger som helst, och det känns alltid som den första.
Kvinnan som är med i nedanstående klipp är även kanske den coolaste på länge.
Fredagen innehöll fest på jobbet och kalla öl i kalla skogen vid kalla universitetet. Det var hundra människor att småhälsa på, och ungefär tvåhundra till som jag inte hade en aning om om jag förväntades hälsa på eller inte. Rörigt det där när man får så pass mycket ögonkontakt att det är dags att hälsa, men man kanske inte alls känner igen varandra. Lyckades hälsa riktigt fryntligt på en person som jag uppenbarligen aldrig träffas. Men det slutade väl. Neil Young var fantastisk. Helt otrolig playlist och riktigt bra ljud, om än lite lågt. Efteråt funderade vi på att misslyckas med att gå ut, men vi tog hela gänget hem till mig istället. Det blev som vanligt sent och smutsigt.
På lördagen var det bara att bita ihop allt du hade och masa häcken tillbaks till universitetet. Är rätt nöjd med min insats som bestod i att vara i regnet, vara på bra humör och dricka öl mellan 17 och 00.30. En liten stund satt jag på värdshuset som låg bredvid. Där hittade jag tre nittiotalister att prata med. Det kändes helt absurt när de berättade att de tagit studenten på torsdagen innan. Det är nog första gången jag kommunicerat med nittiotalister som jag inte är släkt med. Nick Cave var galen och bra. Kanske inte helt brilliant, men helt klart bra. Jag fick höra min önskelåt och köpa en snygg tröja med vapen på. Jag är nöjd.
På söndagen var det bara att ge sig ut i regnet igen. I blöta, kalla, jävliga kläder i ett blött, kallt och överjävligt Stockholm, lyckades jag ta mig ända till Wasastan för en fika. Kände att jag förtjänade ett mindre nobelpris för min insats, men som vanligt var det ingen som erbjöd ett. Ni får fasen vara lite bättre förberedda nästa gång, folk.
Igår kväll kändes det äntligen som att normaltemperaturen var tillbaks i kroppen. Dödsvarm bakpotatis och skagenröra med aubergine istället för räkor, gjorde susen.
Sådär ja. Mer fullständig redogörelse än så blir det inte utan att avslöja alltför mycket, som sköra internetöron inte klarar av.
På lördag ska jag tack vare gratisbiljett (tjoho to the motherfucking hey!!) se Nick Cave. Har därför ägnat de tre sista dagarna åt att lyssna på karln. Även lite Pixies har slunkit med också, men det är Nick som regerar.
Såklart ska det blir sjysst att se Neil Young igen också. Han är och förblir en gud i min bok, men eftersom det var mindre än ett år sen jag såg gubben senast så känns det inte lika efterlängtat.
Igår: promenad till jobbet, träna på lunchen, promenad hem via cityhelvetet och gamla stan. Idag: uppe med den förbannade tuppen och hade tränat klart vid halv nio. Vindruvor istället för smågodis.
Det där med att frukt är godis är ju skitsnack, men när det finns grymma, stora vindruvor så är det faktiskt rätt sjysst.
I övrigt så har jag haft den här (gamla godingen) på repeat i två dagar nu.
Jag gillar att hålla mig till en enda låt, när jag väl hittat en som är bra. Varför krångla till det liksom.