I'm Chucky, baby!

Gjorde det här förträffliga testetpå Svensk-Finska Församligen Sundsvalls hemsida. Hittade länken genomnån blog, som vanligt med allt onödigt man sysselsätter sig med på arbetstid...
I alla fall så fick jag -200 poäng. Jag är uppenbarligen svart som synden och fullständigt genomrutten. Tack SFFFFFFFFSSFFSF eller vad fan ni nu heter, för det!
Resultatet löd:
Satanisten: Du lever i synd och du är dessutom stolt över det. Enligt dig finns inte Gud och om han finns är han helt onödig. Vi är alla gudar och det finns inget rätt eller fel. Du är onanist såväl som vegan - du njuter av pornografi och allt som är fel.
På den yttersta dagen kommer Satan att välkomna dig med öppna armar och det är först då du kommer att förstå att du har valt fel Herre. Vi ber för dig och om du vill försöka att förändra ditt syndiga leverne så är du hjärtligt välkommen att kontakta oss.

Come get me, I double dare you motherfucker.

Up! Up!

Jag lyckades lägga länkar i vänstermenyn. "Cyberspace high five" som the Tod skulle sagt!

Andra bloggar och den eviga frågan

Tråkig sak som bara måste lösas en gång för alla angående toalettsitsens upp eller ned:
Flest killar i lokalen/hemmet/rummet = toalettsits upp.
Flest tjejer lokalen/hemmet/rummet = toalettsits ned.
Osäkert antal/offentlig toa/krogtoa = locket på, helstängt.

Eftersom jag inte lyckas ha någon lista i vänstermenyn så tänkte jag nu megaanalogt publicera en lista på bloggar jag läser på hyggligt regelbunden basis:

aswedishhamburger.blogg.se
dengodahustrun.wordpress.com
juliaskott.wordpress.com
trettioplus.blogspot.com
le-faux-pas.blogspot.com
heavenonlyknowsit.blogspot.com
secondlady.blogg.se
joelsunderbara.blogg.se
www.mittegetjavlanarnia.se
apanslillablogg.blogspot.com
mittstim.blogspot.com
imatrickster.wordpress.com
www.vadargrejen.se

En utav anledningarna till denna lista är att jag inte vågar bookmarka nåt på jobbdatorn och det börjar bli rätt rörigt att komma ihåg er alla.

(skittråkigt inlägg, men nu ska jag gå och straffa mig själv i ribbstolen så det jämnar ju ut sig)

Två gångstilar att förakta

Stil 1.

Utseende: Stilen som ser ut att gå väldigt fort. Kan lättast beskrivas som att du putar ut med rumpan, lutar därmed ryggen lite framåt men håller ändå huvudet rakt upp.

Add ons: Vrid gärna huvudet hastigt i olika riktningar som att du letar efter någon.

Resultat: Du kommer inte särskilt fort fram men det ser ut som att du är bajsnödig och letar efter en toalett.



Stil 2.

Utseende: Du ser ut att ha lite för korta hälsenor och svävar därmed lite för mycket med hälen. Det ser hela tiden ut som att du ska falla framåt. Till skillnad från Stil 1 så har du däremot ryggen och rumpan i en rak linje. Inget putande going on.

Add ons: Accentueras bäst av en ryggsätt som sitter för högt upp. Helst en helt tom Z-väska.

Resultat: Det spelar ingen roll hur kompetent/gammal/vacker du är. Du kommer för alltid att se ut som en förvirrad, finnig tonåring i manchesterbyxor, som befinner sig i väx-stadiet där armarna är helt orimligt långa.

Timers and stalkers, baby.

Först en mening som gått fram och tillbaka i ett mail mellan mig och Em nu i tre dagar.
"Ät vid en spegel, helst naken, och se hur mycket du vill äta då!"
Du vet hur det blir när man replyar en mail fram och tillbaka oändligt många gånger, och man därmed läser lite av den 'förra' texten hela tiden. Timetravelling megalight, eller expressnostalgi som den gode Coupland kallar det.
Meningen är från nån ProAna-site men jag hittade den i nån kommentar i nån blog, kanske hos den goda hustrun, minns inte riktigt.

Eftersom det blir så överjävligt jobbigt att leva och framförallt att stiga upp, den här tiden på året, så har jag tre strategier för att överleva.
1. Komprimering. Jag har möblerat om så att jag bor endast i sovrummet. Det innehåller nu en stor grön matta, datorn, sängen, soffan och ett litet stringbord. I aint moving a muscle! Det är ju just att hasa omkring på kalla golv som får en att frysa. Dessutom känns det inte som att det är mörkt lika länge om du går och lägger sig direkt när du kommer hem. Då är det liksom bara sovdags.

2. Timers [taj:merɧ]. En liten lampa i sovrummet går numera på timer och är tänd mellan 06:30-07:30 samt mellan 17:30-23:00. På morgonen gör den underverk för att orka pulsa sig ur sängen. På kvällen får den lägenheten att kännas betydligt mer välkomnande.

3. Svennebanan-getaway. Thailand motherfuckers! Två och en halv vecka kvar, vaccinerad och klar. I'm going, baby!


Angående stalkerdelen som åsyftas i titeln så har mitt ena stalkerprojekt blivit tråkigt. Det är för lätt liksom. Han går under smeknamnet Skäggmannen (från DojDoj i barnradion) och åker samma tåg som jag på morgnarna. Det var spännande ett tag när jag inte hade listat ut hans tider och rutter. Till exempel dök han ju upp helt plötsligt i min korridor på jobbet. Men nu känns det bara torrt. Han åker samma tåg, gör aaaaaldrig nånting spännande, läser ingenting, lyssnar inte på någonting, pratar inte med någon. Han bara sitter där med sitt skäggstubb och militärgröna jacka.
(intressant fakta om skäggmannen: Skäggmannen är hemligt kär i Professor Guaca-Mole.)

Spam spam spam spam spam spam spam spam

Det här mailet fick jag i skräppostlådan idag, och jag måste säga att jag finner det hela lite förbryllande.

clarke august - I videotaped my mom while she was masturbating‎ - HOT TEENS..... 26 okt

Det väcker ju direkt minst tre frågor:
Är Clarkes mamma en tonåring?
Betyder inte det att Clarke borde vara max 6-7 år?
Hur fasen klarade lille Clarke av att både filma sin mamma, förstå vad hon höll på med, och sen skicka ut massvis med mail till alla möjliga människor om det?

Min helg i bilder

Det finns en till där ute.

Det finns uppenbarligen en person där ute som sitter och funderar på samma saker som jag:
Feta människor och deo

I'm a stalker, baby!

Förutsättningarna var perfekta. Mild temperatur med lite motvind. Bekväma skor på fötterna. Bra och rörliga kläder som andades. Jacka som det gick att dra upp dragkedjan nerifrån så att benen fick ordentligt med svängrum.
Då ser jag ryggen. Ryggen på ett av mina stalkerobjekt i huset där jag jobbar. Han som går under kodnamnet Morran på grund av sin likhet med en viss artist. You do the math. Grånande bakåtkammat hår, smala ben och parkas.
Mitt mission har, sedan jag började jobba här, att i alla fall ta reda på vilken av alla knasiga korridorer han sitter i, så att man kan råka gå förbi. På grund av olika ingångar och hans övernaturligt höga tempo, har det dock aldrig fallit sig så att jag sett honom gå in eller gå ut ur sin avdelning/rum.
Idag lyckades jag. Jag höll ett vansinnigt tempo och försökte se avslappnad ut samtidigt som mina stumpar till ben pinnade på för allt de höll. Och jag lyckades. Jag vet nu exakt vilken korridor han sitter i, dock inte vilket rum. Det positiva är att att det är i en korridor som jag har fönster mot, över gården. Det negativa är att jag inte hade stalkernerver nog att ta reda på vilket rum. Det kanske nämligen finns en möjlighet att jag kan ha nån centimeters insyn i hans rum. Mycket spännande!

Ja, jag är en idiot, men jag har ett väldigt tråkigt liv för tillfället. Jag skapar lekar likt ett damp-barn på dextrosol.

Sylar är arg nu

Jag tror att jag just gjorde Sylar sur. Jag dumpade över jobb på honom som jag inte hade lust att göra själv. Detta struntar jag dock fullständigt i, i och med att han luktar tonfisk och jag har en jawbreaker-chupa chups som smakar låtsasjordgubbe.

Chupa Chups har för övrigt världens bästa slogan:

"We put it on a stick and you suck"

------------------------------------------------------------------

update:

bajs 1: fan, sylar hittade gammalt material där jobbet redan var gjort, så han blev skitglad och gick hem.

bajs 2: jag mår helt sjukt illa av det där gigantiska tuggummit som vad i mitten av jätteklubban. fysiskt omöjligt att först sitta med öppna käftar (och försök till stängda läppar) i en halvtimme och sen plötsligt ställa om sig till att tugga på ett mindre bildäck med knaster i.

Hinner inte! Måste! Måste!

Gah! Massor att göra på jobbet för en gångs skull!
Kolla på den här bloggen förresten om ni har tråkigt. Den är bland det bästa jag sett.
http://uglyoverload.blogspot.com/
Måste dock få slänga in lite bilder på tapirer som gör konstiga miner. Enjoy!

I min jakt på tapirer träffade jag även på det här djuret som heter Saiga.

Bra tidsfördriv, genial idé.

Nån som är peppad på att börja sprida konst på allmänna toaletter?

Det är ju i och för sig bara personen efter som får se ditt konstverk, men förstå hur lycklig den blir!

The Office-fest

Vi har flyttat runt lite här på kontoret och jag har bland annat fått ett eget rum. Idag skickade jag ut en skrivelse:

Eftersom Ds inflyttningsfest verkar dra ut på tiden och frågan börjar uppstå om den öht kommer bli av, så bjuder jag härmed in på en kort förfest. Detta är dock en inredningsfest för att fira min nya lampa.
Festen planeras äga rum mellan klockan 15:00 och 15:10 i eftermiddag.
Glada upptåg välkomnas.
Klädkod: tokroligt (tänk Hajk!)

Det enda jag har att bjuda på är couscous, som jag råkar ha med mig alldeles för mycket av idag.
Nu är frågan: Kan man bjuda på bara couscous?
Jag har alltså inga röror, inget bröd, inte ens buljong att ha i när jag blöter den. Känns kanske lite torftigt, men å andra sidan ser ju inte resten av festen ut att bli så väldigt rajtantajtan.

Fel-sms

Två korta exempel på sms jag varit extremt nära att skicka iväg de senaste dagarna.

Till Ua som jag var på väg på sambo-inflyttningsfest hos:
-Vi är på väg. Kåt?
Skulle ju såklart vara 'Kod?'. Hann stoppa det i sista sekund. Har en känsla av att det hade kunna bli konstig stämning annars.

Till en annan person alldeles nyss:
-Ring när du har tid. Jag behöver säd!
Skulle vara 'Jag behöver råd!'. Rätt bokstavsknappar den här gången, men fel bokstäver.

Road kill me, please!

Helvetica muddafukker vad jag är trött på alla som försöker skicka runt en mellan olika människor och siter. Men neppeligen ser du, gubbfan!! Jag vet nämligen bättre än du redan från början och dessutom har jag pratat med fler personer än du. So eat shit and die, men innan dess: Ge Mig Det Jag Vill Ha!

Dagens inredningsdetalj:



Dessutom har jag kommit på att om du inte möter folks blickar/söker kontakt med alla människor du möter på stan, så blir antalet misslyckade kontaktförsök betydligt färre. Enkel matematik kanske men eftersom varje misslyckad mött blir är en liten skrevspark på självförtroendet, så mår du betydligt bättre efter en dag av ignorans. Det är en enormt deprimerande upptäckt, men den verkar tyvärr vara korrekt.