Ont i röven istället för axlarna

I höstas/början av vintern när jag började söka jobbet till Fräcka Kontoret så frågade de såklart vad jag brukade göra på fritiden. I och med att jag är en hyggligt, socialt kompetent person så inser jag ju att det ärliga svaret inte allt är det bästa. "Ladda ner serier/filmer/musik från internet och följa piratpolitiken. Annars brukar jag dricka lite för mycket öl." är liksom inte det en framtida arbetsgivare vill höra. Så jag drog en vit lögn och sa att jag boxades. Det är ju inte direkt sant, men inte helt osant heller. Jag har boxats lite tidigare, och min plan var att börja igen. Så sent som till klockan halv fem igår, så hade jag faktiskt tänkt att börja. Men istället drog min vän Jimmy med mig på Brasiliansk Ju Jitsu.

Jag trodde fram till ungefär 20 minuter in i träningspasset att det var MMA vi skulle träna. Kände mig lite halvdum när jag insåg att så inte var fallet, men det spelade ju inte så stor roll för mig. Jag kan ju inget utav de tu.

Det var i alla fall skitkul. Har testat det förut en gång, men det var mycket roligare än vad jag mindes det som. Ska nu bara skaka av Fräcka Kontoret mitt friskvårdsbidrag så fort som möjligt (börjar 26/1) så det kan bli medlemsskap och frottédräkt.

Resultatet idag är att jag har sinnessjukt träningsvärk i skinkorna. Det verkar lovande. Dessutom har jag väldigt ovanför byxkanten på ryggen, men det är nog mest början till blåmärken tror jag. Det ska nog bli karl av mig också en dag, för dam har jag redan gett upp.

Godnatt

åååh... jag vill bara... nånting, jag vet inte. Men jag gillar den här killen så mycket. Han verkar så trevlig och begåvad och allt möjligt skit.

Hära, ifall det inte fungerar.

vilken tur att jag har bestämt mig: aldrig mer en musiker.

Saker jag inte visste

Än en gång får jag väl be om ursäkt ifall jag är den sista på jorden att veta detta. Men visste du att Björk och Matthew Barney är tillsammans och till och har en dotter?!

Om vi skulle gå hem till dig och...

Dagens bästa safety word:

på det temat vill jag även presentera dagen filmtips:

Little Children
Mycket bra skit.

Tvillinavel

1. Kan det bero på att föräldrarna har samma föräldrar?
2. Trycka ut två huvuden samtidigt, bredvid varandra? Alla som tycker att det verkar superläskigt räcker upp en hand! *upp*
3. Britter alltså....

Män jag åtrådde på nittiotalet, VII och VIII

Det blir en till herrdubbel idag.

Charlie Dalton / Nuwanda


Neil Perry

Efter en fundering kring feberfilmer hos Der A-mann försöker jag återskapa känslan från första gången jag såg Dead Poets Society. Kan inte säga att jag minns det så tydligt förutom att jag grät som en tvååring och undrade varför mamma hade rekommenderat en så fruktansvärt jobbig film. Jag älskade den, men grät i flera dagar bara jag tänkte på den.

Neil Perry var ju den söta, den snygga, den smarta och djupa. Det var ju på grund av honom jag grät såklart. Han var så fin och söt. Men såhär i efterhand så skulle jag säga att Dalton/Nuwanada var kapet. Han fick samtal från gud, han utstod spott och spä, tog stryk och bytte namn, han stod emot. Neil var ju sötpluttig i och för sig, men Nuwanda är nog mer liggbar och roligare i längden. Ett snett leende svalnar så fort, ett djävulskt brinner för evigt.

Ifall ni inte vet vad ni ska köpa så...

Om ni tillhör den skaran som har oväntat mycket pengar över denna spartanska januari, så kan ni få investera i dessa till mig.

Fanns bland nördiga saker på roligasaker.se

När ni ändå håller på så kan ni få köpa alla Nintendoprylar till mig.

Män jag åtrådde på nittiotalet, VI

Jag tror att det var efter att de sände en livekonsert på teve. Jag fick för första gångens e hur mannen rörde sig på scen, inte bara i extremt tillrättalagda videos. Vidare förklaring överflödig.

Den kvällen lovade jag min bruna nallebjörn att jag skulle döpa min förstfödda son till Michael.

Tyvärr spårade det ju ur lite åt alla håll. Men jag väljer att ignorera det och istället gilla MJ a'la 1992 på Dangerousturnén.

För övrig så summerades ju det tidiga nittiotalet rätt bra med följande två videos från albumet:

The video for "Jam", directed by David Kellogg, showed Jackson and Michael Jordan playing basketball and dancing together, while "Remember the Time" was set in an Ancient Egyptian palace, and starred Eddie Murphy and Iman as the pharaoh and his queen.

åh, två!

Bara så ni vet så fyller jag år rätt snart, den 26 februari för att vara exakt.

Vill ju inte att ni ska sitta på pottkanten och inte veta vad ni ska ge mig, för jag vill inte ha det ni producerat när ni suttit på pottkanten.

Arma mänsklighet

Jag orkar knappt kommentera det hela. Eller okej då, det orkar jag ju visst iom att jag börjat skriva nu. Men jag blir fan galen på vad folk sätter i sig! Läser (av någon outgrundlig anledning) en veckomeny i aftonbajset om vad svennebanan ska äta för att bli smal och lycklig. Om ugnspannkaka, korvgryta och kassler med pasta är smalmat/nyttig mat, så blir jag seriöst rädd för vad de äter idag.

Jaja, inte så kul, men ni vet vid det här laget att jag gillar att gnälla på sånt här.

åh!

Världens sötaste och snällaste spindel från Ugly Overload

En insats för framtiden

Kan ju inte åstadkomma något från jobbet direkt, men när jag kommer hem så det det doneras till bussen.
Läs gärna brokep/copy me happy/peter eller copyriot/rasmus ifall ni vill veta hur/vad/varför, eller titta direkt på Piratbyrån.

Ser grymt mycket fram emot rättegången. Inte för att jag tycker att det är rätt på någon sätt, men det ska bli riktigt intressant att se några utav landets skarpaste hjärnor i rättsalen. De vet hur de ska handskas med förhörsledare/press/åklagare, de har haft 2 år att förbereda sig, och de var inte direkt slöa innan. Läs gärna förhören med Pirate Bay, det är riktigt kul läsning.

Oavsett sin åsikt i piratfrågan, så kommer det bli en milstolpe i svensk nutida juridik och politik. Det går inte att förneka.

I believe Steve can fly

Stephen Hawkning i viktlöst tillstånd.
Ja, den har redan varit med lite här och där, men jag tycker ändå att det är världens roligaste bild.

Män jag åtrådde på nittiotalet, IV och V

De här två går liksom inte att dela upp. De dök upp samtidigt i min värld, och även om intresset för dem varade olika länge så hörde de liksom ihop.

Kring 1996 dök de upp i mitt liv och var både se sötaste poppojkarna och indieflickorna jag sett, samtidigt.
Om ni inte känner igen dem så kan jag väl för sakens skull också skriva ut att det handlar om Brett Anderson från Suede och Jarvis Cocker från Pulp

Vem som än idag håller får ni lista ut själva.

Ett stycke info om Jarvis:
Jarvis Cocker has slept with: Chloe Sevigny

Män jag åtrådde på nittiotalet, III

Det var fotbollsfeber och alla tyckte att Kenneth Andersson, Martin Dahlin, Henke eller nån annan tönt var supersöt. Allt var roligt den sommarn och min kompis gjorde sex hål i öronen i ett anfall av märkligt riktad nervositet under Sverige-Brasilen-matchen.

Jag gillade Stefan Schwartz. Han var arg, hade hårt hår, sparkade hårt och såg för det mesta lite psyksjuk ut. Han var som en jack russelterrier på planen och jag kunde på nåt märkligt sätt identifiera mig med honom.

Såhär i efterhand måste jag väl erkänna att karln inte direkt är bildskön. Men jag gillade honom stenhårt den sommarn. Jag hade till och en affisch på honom i mitt flickrum.

När jag och exet skulle sätta upp en bild på någon ovanför sängen, i en hjärteram, så ville han sätta upp Kim Källström (som jag hatar) och jag ville sätta upp Michael Ballack (som han hatar). Den enda vi kunde enas om vad Stefan Schwartz. Tyvärr kom bilden aldrig upp, men det var en fin tanke.