I'm a stalker, baby!

Förutsättningarna var perfekta. Mild temperatur med lite motvind. Bekväma skor på fötterna. Bra och rörliga kläder som andades. Jacka som det gick att dra upp dragkedjan nerifrån så att benen fick ordentligt med svängrum.
Då ser jag ryggen. Ryggen på ett av mina stalkerobjekt i huset där jag jobbar. Han som går under kodnamnet Morran på grund av sin likhet med en viss artist. You do the math. Grånande bakåtkammat hår, smala ben och parkas.
Mitt mission har, sedan jag började jobba här, att i alla fall ta reda på vilken av alla knasiga korridorer han sitter i, så att man kan råka gå förbi. På grund av olika ingångar och hans övernaturligt höga tempo, har det dock aldrig fallit sig så att jag sett honom gå in eller gå ut ur sin avdelning/rum.
Idag lyckades jag. Jag höll ett vansinnigt tempo och försökte se avslappnad ut samtidigt som mina stumpar till ben pinnade på för allt de höll. Och jag lyckades. Jag vet nu exakt vilken korridor han sitter i, dock inte vilket rum. Det positiva är att att det är i en korridor som jag har fönster mot, över gården. Det negativa är att jag inte hade stalkernerver nog att ta reda på vilket rum. Det kanske nämligen finns en möjlighet att jag kan ha nån centimeters insyn i hans rum. Mycket spännande!

Ja, jag är en idiot, men jag har ett väldigt tråkigt liv för tillfället. Jag skapar lekar likt ett damp-barn på dextrosol.