Valross nämner i det här inlägget om kassapinnen-problemet. Det är en utav de sakerna som vi i en större stad behöver anpassa oss till för att få livet att flyta lite bättre.
Jag har funderat ett tag på att du borde kunna få medaljer i Urban Miljö eller något liknande. Du får dessa om du till exempel är bra på: - att åka tunnelbana; snabb mellan tågen, koll på väskan, står på rätt ställe vid rätt tidpunkt, inte har ringsignal på din mobil etc. - att gå över gator, sjukt underskattad skill som kan spara dig massor av sekunder, kanske rent av ett gäng minuter på en vanlig dag t.ex ska du självklart ha koll på bilarnas trafikljus istället för gångarnas, du kan lista ut nästa händelse i en korsning, du kan smidigt passerna sengångarna vid trottoarkanen utan att nudda dessa, du kan gena snett över gator utan att störa trafik etc. - gång-skills. Du vet om att du antagligen har folk även bakom dig _även_ om du inte har ögon i nacken, du kan därmed röra dig smidigt åt rätt håll för att underlätta för den bakom. Dessutom har du koll på hur tätheten ser ut en bit fram så att du inte behöver bli inlåst mellan några slöisar, utan hinner 'köra om' innan det blir för trångt.
Har du några fler idéer om vad man kan få medaljer i? Tänkte att det här kunde vara ett sätt att få alla att bete sig bättre i citymiljön, istället för att bara gnälla på ryggsäcksmongon, sengångare, vinglare, öppen-mun-tuggarna och annat löst pack, så prisar vi (oss själva) och de få andra som faktiskt är lite belevade.
Idag är alltså min bemärkelsedag. 27 är väl varken ungt eller gammalt, så jag har lite svårt att ha några starka åsikter om ålder i fråga. Däremot har jag under de senaste veckorna upptäckt några saker som säkert resten av världen lärde sig sig vid betydligt yngre ålder.
Jag har: - upptäckt att du ser lite friskare ut om du använder rouge. - kommit på att du är mindre trött på morgonen om man går och lägger sig tidigt. - lärt mig att du nästan aldrig inte får ont i magen om du inte dricker kaffe. - insett att det är sunt att duscha fler än två gånger i veckan, även vintertid. - förstått att du inte blir stark om du aldrig använder dina muskler. - kommit underfund med att det är trevligt att umgås med trevliga personer. - börjat uppskatta lite allmänt hyfs.
Och just ja, även om det var några år sen jag fick reda på det, så vill jag ändå presentera den allra viktigaste informationen som jag någonsin kommit över: Om du kissar efter sex så får nästan aldrig någonsin urinvägsinfektion. Det tog mig ungefär 18 stycken infektioner att lista ut. Man hade ju kunnat tycka att någon läkare kunde klämt ur sin denna info, men icke. Jag råkade läsa det när jag någon gång tristessläste hela den där uppfällbara brochyren som finns på en del pillerburkar.
Med anledning av min annalkande bemärkelsedag mottages allra tacksammast förslag på inrättningar med anrättningar och trefvlig atmosfär, mjuka säten och många glada tillrop.
(jag vill ha tips på restaurang dit man kan gå med ma&pa, sis&pv och mormor, kunna prata i lugn och ro, äta god mat med ännu godare dessert. Gärna på söder, city eller öfvre. Prisnivån är inte så jätteviktig, bara man inte känner sig mentalt våldtagen när notan kommer och magen fortfarande kurrar.)
Är inte det här den dummaste taglinen i mannaminne?! Jag blir så fruktansvärt osugen på att se serien, så jag funderar på att skaffa en teve igen, bara för att kunna slänga ut den i sur protest.
Ibland är det skönt att bara vara hemma med sina saker och svagheter. Igår somnade jag klockan fyra på eftermiddagen och sov sedan non stop till klockan 8 imorse. Det är nästan så att jag lite stolt över mig själv.
Förlåt min frånvaro men ryktet om min död är överdrivet. Jag har varit på utbildning i två veckor och lärt mig ett brottstycke av det jag behöver kunna på Fräcka Kontoret. Det har varit riktigt bra och intressant men jag har också varit osttoast i skallen när jag kommit hem på kvällarna. Dessutom har jag hunnit med att krossa lilltån sabba mitt msn för, vad som verkar som, alltid. Är det någon som har en smart lösning så är denna väldigt välkommen. Här är händelseförloppet. Msn kan inte logga in. Felkoden jag får numera, har inte ens microsoft själva registrerad. Det spelar ingen roll om jag har brandvägg eller inte påslagen. Jag tog hem min jobbdator, där jag vet att jag har en fungerande version, i förra veckan. Då slutade det även fungera på denna. Detta problem hängde sedan med när jag tog tillbaka datorn till jobbet. Jag kan logga in på webmessanger.
Det är alltså inte programmet, uppkopplingen, brandväggen eller kontot. Jobbdatorn fixade sig efter att jag kört 8 stycken .dll:er som jag hittade på en sida.
Helgen förflöt utan varken så mycket ups eller downs. Valtentinefest på Fräcka Kontoret med Sing Star och obscena mängder öl, Bailyes hos vänner och sen ett trött barnbesök. På lördagen blev jag bjuden på teater och middag med familjen. Kändes lite som en mercy-middag men det var trevligt ändå. Sen spelades det flipper och satts i knökfull fulbar. Igår låg jag i framstupa sidoläge, åt kolasås med glass och förbannade mitt msn. Är det någon som vet vad 80072eff är för jävla error så säg till! Idag har jag twittrat som aldrig förr. Har inte skrivit själv utan följt alla spectrial-bloggar och framför allt Sofias. Folk är så aktiva så det nästan är otäckt, men jag tackar och bockar för all info jag kan få. Ett öga på läraren och ett öga på lap topen. Det är härligt att vara vuxen och få göra vad man vill.
Ikväll blir det fight. Nu får det vara slut med daltandet.
Vårt älskade rödansike visar upp sin bil i tidningen. Han har verkligen självdistans den här mannen. RANELID som regskylt och ett uttalande om att "Den är så snygg att avundsjuka människor ger sig på den med järnrör."
Ja, Björn. Det är antagligen för att den är så snygg. Inget annat.
Inatt drömde jag om en annan bloggare. Hans pappa hade en restaurang där jag beställde vegetarisk mat. Senare kom pappan förbi mitt bord och hånade mig för det jag åt. Av någon anledning blev jag då asförbannad på sonen (bloggaren) och ville ha tillbaka pengarna. Detta tänke jag åstadkomma genom att smälla en halvfull bryggkanna kaffe i huvudet på honom, alternativt hälla ut kaffe över diverse teknik och grejer. Men bloggaren bara skrattade. Han var så lång att jag inte nådde att slå kannan i skallen på honom. Dessutom skrattade han hela tiden och var blank som tusan. Han skrattade och jag var ursinnig. Ni vet alla att det är det värsta någon kan göra när man är arg. I alla fall så tänkte jag gå därifrån och bara skita i det hela, men varje gång jag försöker lämna rummet så rycker bloggaren tillbaks mig med hjälp av jeanshällorna. Och så skrattar han. Han skrattar på ett, för honom, skojigt och flirtigt sätt. Och jag är så arg så jag skakar. Sen vaknar jag.
